VARNING!!! Negativt inlägg!! Inget för känsliga personer
Hm... förra inlägget va späckat med positivism... men nu måste jag få ynka mig lite...
Är så inihelvetesjävlasjukt trött på allt som måste läras in, fixas, skrivas, packas, införskaffas, räddas,hinnas med, presteras. Presteras Presteras Presteras..
Om det inte vore för att det nu bara är ca 60 dagar kvar tills en stor del av skiten försvinner, så hade jag ALDRIG orkat. Inte en chans. Ska bli SÅ skönt att inte ständigt känna dåligt samvete så fort jag inte pluggar på några jäkla glosor, skriver p någon jäkla rapport eller övar på nån förbannad redovisning. Trött på att hela tiden visa framfötterna.
Som tur är, pendlar mitt humör väldigt mycket upp å ner under dagen... De e alltså inte bara ner hela tiden. Man vet ju fan inte vad man ska göra när man känner sig så jäkla nere och likgiltig som jag oftast gör på morgonen och kvällen.. På dagen när jag har för mig grejer, umgås med folk, då går det bättre. Ibland blir jag riktigt hoppig och studsig till och med, känner verkligen att NU HAR JAG ENERGI.
De är liksom tabu att klaga. "Ne nu tycker jag det börjar bli lite väl negativt här" är något jag ständigt är rädd för att höra, och som det händer att folk säger.
Jag VET att andra påverkas av det man säger, och jag VET att det inte hjälper att klaga och jag VET att man inte ska låta negativismen ta över handen. Jag vet allt det där, ingen behöver förklara det för mig. Lyssna lite på mig istället (eller låtsas att ni gör det), och försök å pigga upp mig lite istället, avled tankarna!! Hjälp mig fokusera på något positivt. Och inte genom att tala om för mig att jag e lite vääääl purken nu. För det är verkligen inte vad jag behöver höra då. Så funkar jag iallafall.
Jag måste verkligen få SPY UR MIG allting ibland.. så är det bara. Tycker att jag sitter och lyssnar på andra människors bekymmer&problem (vilket jag inte har något emot) ganska ofta. Men vart är alla när jag behöver prata av mig? (nu generaliserar jag grovt här - ni finns som finns för mig, känn dig inte träffad i onödan).
Sen till en annan grej.. syns inget på mig? Aldrig någon som frågar, aldrig någon som försöker dra ur mig något... Jag behöver också att någon gör det ibland, steget att själv börja prata och be om hjälp är så jäkla stort och svårt att ta.
Jag kräver inte så mycket. Jag kräver inga lösningar på problemet... Bara att någon orkar lyssna, ställa frågor jag inte ens ställt mig själv.. Vet att folk ibland säger "jag finns för dig om det är något", men snälla, var lite mer påträngande ibland!! Jag behöver det! Vill jag inte prata just då så gör jag inte det, så enkelt är det. Men jag uppskattar det ändå ska ni veta.
Ja men vad är det som har hänt?? Varför måste jag PRAAATAAAAA och KLAAAAGAAA ?? Varför är jag så NEEEREEEE ibland??
Jag vet inte. Så enkelt är det. Jag vet inte varför det känns som det känns ibland, och inte heller varför.. Blandar hela tiden ihop orsak & verkan, känslor & uttryck för dessa.
Vet inte om det som utlöser lessenhet verkligen är det som gör mig ledsen.
Såhär i slutet ett litet förtydligande - det är inte såhär illa hela tiden! 75% av tiden är jag antingen helt fullkomligt normalpigg, trött eller superuppåt !!
Har nu läst igenom detta flera gånger. Måste medge att det är på gränsen att jag väljer att trycka på "spara & publicera".. Men nu blir det så iallafall, jag hade ett behov av att skriva det och antagligen också av att någon kommer att läsa det.
Är så inihelvetesjävlasjukt trött på allt som måste läras in, fixas, skrivas, packas, införskaffas, räddas,hinnas med, presteras. Presteras Presteras Presteras..
Om det inte vore för att det nu bara är ca 60 dagar kvar tills en stor del av skiten försvinner, så hade jag ALDRIG orkat. Inte en chans. Ska bli SÅ skönt att inte ständigt känna dåligt samvete så fort jag inte pluggar på några jäkla glosor, skriver p någon jäkla rapport eller övar på nån förbannad redovisning. Trött på att hela tiden visa framfötterna.
Som tur är, pendlar mitt humör väldigt mycket upp å ner under dagen... De e alltså inte bara ner hela tiden. Man vet ju fan inte vad man ska göra när man känner sig så jäkla nere och likgiltig som jag oftast gör på morgonen och kvällen.. På dagen när jag har för mig grejer, umgås med folk, då går det bättre. Ibland blir jag riktigt hoppig och studsig till och med, känner verkligen att NU HAR JAG ENERGI.
De är liksom tabu att klaga. "Ne nu tycker jag det börjar bli lite väl negativt här" är något jag ständigt är rädd för att höra, och som det händer att folk säger.
Jag VET att andra påverkas av det man säger, och jag VET att det inte hjälper att klaga och jag VET att man inte ska låta negativismen ta över handen. Jag vet allt det där, ingen behöver förklara det för mig. Lyssna lite på mig istället (eller låtsas att ni gör det), och försök å pigga upp mig lite istället, avled tankarna!! Hjälp mig fokusera på något positivt. Och inte genom att tala om för mig att jag e lite vääääl purken nu. För det är verkligen inte vad jag behöver höra då. Så funkar jag iallafall.
Jag måste verkligen få SPY UR MIG allting ibland.. så är det bara. Tycker att jag sitter och lyssnar på andra människors bekymmer&problem (vilket jag inte har något emot) ganska ofta. Men vart är alla när jag behöver prata av mig? (nu generaliserar jag grovt här - ni finns som finns för mig, känn dig inte träffad i onödan).
Sen till en annan grej.. syns inget på mig? Aldrig någon som frågar, aldrig någon som försöker dra ur mig något... Jag behöver också att någon gör det ibland, steget att själv börja prata och be om hjälp är så jäkla stort och svårt att ta.
Jag kräver inte så mycket. Jag kräver inga lösningar på problemet... Bara att någon orkar lyssna, ställa frågor jag inte ens ställt mig själv.. Vet att folk ibland säger "jag finns för dig om det är något", men snälla, var lite mer påträngande ibland!! Jag behöver det! Vill jag inte prata just då så gör jag inte det, så enkelt är det. Men jag uppskattar det ändå ska ni veta.
Ja men vad är det som har hänt?? Varför måste jag PRAAATAAAAA och KLAAAAGAAA ?? Varför är jag så NEEEREEEE ibland??
Jag vet inte. Så enkelt är det. Jag vet inte varför det känns som det känns ibland, och inte heller varför.. Blandar hela tiden ihop orsak & verkan, känslor & uttryck för dessa.
Vet inte om det som utlöser lessenhet verkligen är det som gör mig ledsen.
Såhär i slutet ett litet förtydligande - det är inte såhär illa hela tiden! 75% av tiden är jag antingen helt fullkomligt normalpigg, trött eller superuppåt !!
Har nu läst igenom detta flera gånger. Måste medge att det är på gränsen att jag väljer att trycka på "spara & publicera".. Men nu blir det så iallafall, jag hade ett behov av att skriva det och antagligen också av att någon kommer att läsa det.
Kommentarer
Trackback
