Då är ensamhet ett ord som inte finns
Har suttit uppe tills nu (ca 01,45) för att slutföra en uppgift om naturalismen och feminismen. Gav mig fasen på att jag skulle bli klar idag (eller igår, hur man nu väljer att se det...). Fick för mig att lyssna på Men bara om min älskade väntar med Nationalteatern:
Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår
Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår
Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt inuntil mig
Kan jag bli den jag var igår
Det finns skönhet i flodens silversånger
Det finns skönhet i gryningssolens sken
Men då ser jag i min älskades öga
En skönhet större än allting som jag vet
Och bara om jag vet att hon väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår
Alltså fattar ni vilka stora ord det är egentligen?! En sådan kärlek, det riktigt smärtar när jag hör/läser texten. Och det som nästan känns ännu mer... skrämmande, är att någon faktiskt kan betyda så här mycket för en annan människa, att hela ens existens och välmående är beroende av någon annan - "jag kan inte vara lycklig utan dig". Fy fan va skört ett människoliv är, alltså..
Inte konstigt att man så lätt blir rädd för kärleken. Älskar man såhär mycket så kommer man att slå sig så helvetes hårt när man faller.
Nu är klockan mycket och jag känner att jag börjar förlora mig i existentiella frågor..
Om man håller sig utanför hela den här skrämmande, omvälvande, himlastormande, hjärtekrossande kärleken - lever man då på riktigt? Hör kärleken till livet?
Om man nu inte gör det, utan slänger sig ut på detta stormiga hav.... och någon annan väljer att segla tillbaka till hamn trots att man själv vill stanna kvar.. Var det värt besväret och smärtan?
Vet man att man har denna livsuppehållande kärlek medan man har den? Eller märker man bara när man inte har den, och saknar den när den försvinner?
Och kan en laddning bli maximal om den bara är riktad från ena hållet, dvs när bara den ena har känslor?
Väljer man själv vem man ska älska (medvetet eller omedvetet), eller är det något övermäktigt som vi inte vet om som bestämmer det?
Hmm... den största frågan av alla är nog varför jag kom på tanken att fundera på detta nu???
God natt på er, nu ska ja lyssna på NT en gång till, sen får det allt bli sängen <33
VARNING!!! Negativt inlägg!! Inget för känsliga personer
Är så inihelvetesjävlasjukt trött på allt som måste läras in, fixas, skrivas, packas, införskaffas, räddas,hinnas med, presteras. Presteras Presteras Presteras..
Om det inte vore för att det nu bara är ca 60 dagar kvar tills en stor del av skiten försvinner, så hade jag ALDRIG orkat. Inte en chans. Ska bli SÅ skönt att inte ständigt känna dåligt samvete så fort jag inte pluggar på några jäkla glosor, skriver p någon jäkla rapport eller övar på nån förbannad redovisning. Trött på att hela tiden visa framfötterna.
Som tur är, pendlar mitt humör väldigt mycket upp å ner under dagen... De e alltså inte bara ner hela tiden. Man vet ju fan inte vad man ska göra när man känner sig så jäkla nere och likgiltig som jag oftast gör på morgonen och kvällen.. På dagen när jag har för mig grejer, umgås med folk, då går det bättre. Ibland blir jag riktigt hoppig och studsig till och med, känner verkligen att NU HAR JAG ENERGI.
De är liksom tabu att klaga. "Ne nu tycker jag det börjar bli lite väl negativt här" är något jag ständigt är rädd för att höra, och som det händer att folk säger.
Jag VET att andra påverkas av det man säger, och jag VET att det inte hjälper att klaga och jag VET att man inte ska låta negativismen ta över handen. Jag vet allt det där, ingen behöver förklara det för mig. Lyssna lite på mig istället (eller låtsas att ni gör det), och försök å pigga upp mig lite istället, avled tankarna!! Hjälp mig fokusera på något positivt. Och inte genom att tala om för mig att jag e lite vääääl purken nu. För det är verkligen inte vad jag behöver höra då. Så funkar jag iallafall.
Jag måste verkligen få SPY UR MIG allting ibland.. så är det bara. Tycker att jag sitter och lyssnar på andra människors bekymmer&problem (vilket jag inte har något emot) ganska ofta. Men vart är alla när jag behöver prata av mig? (nu generaliserar jag grovt här - ni finns som finns för mig, känn dig inte träffad i onödan).
Sen till en annan grej.. syns inget på mig? Aldrig någon som frågar, aldrig någon som försöker dra ur mig något... Jag behöver också att någon gör det ibland, steget att själv börja prata och be om hjälp är så jäkla stort och svårt att ta.
Jag kräver inte så mycket. Jag kräver inga lösningar på problemet... Bara att någon orkar lyssna, ställa frågor jag inte ens ställt mig själv.. Vet att folk ibland säger "jag finns för dig om det är något", men snälla, var lite mer påträngande ibland!! Jag behöver det! Vill jag inte prata just då så gör jag inte det, så enkelt är det. Men jag uppskattar det ändå ska ni veta.
Ja men vad är det som har hänt?? Varför måste jag PRAAATAAAAA och KLAAAAGAAA ?? Varför är jag så NEEEREEEE ibland??
Jag vet inte. Så enkelt är det. Jag vet inte varför det känns som det känns ibland, och inte heller varför.. Blandar hela tiden ihop orsak & verkan, känslor & uttryck för dessa.
Vet inte om det som utlöser lessenhet verkligen är det som gör mig ledsen.
Såhär i slutet ett litet förtydligande - det är inte såhär illa hela tiden! 75% av tiden är jag antingen helt fullkomligt normalpigg, trött eller superuppåt !!
Har nu läst igenom detta flera gånger. Måste medge att det är på gränsen att jag väljer att trycka på "spara & publicera".. Men nu blir det så iallafall, jag hade ett behov av att skriva det och antagligen också av att någon kommer att läsa det.
Bra saker this week - 14
Vi har nu avslutat det lilla fina proJÄKTarbetet
Kommer få tillbaka rätt så... ganska så mkt bra på försäkringen =)
Gjorde religionsredovisningen, fick MVG =D
Det var risgrynsgröt i skolan, för FÖRSTA GÅNGEN på dessa tre år fanns den hypermoderna uppfinningen laktosfri mjölk!!!
Jag har haft pappsens bil i princip för mej själv både fre, lör och en stunn imorra
Jag har skaffat socker till jobbet!! Så nu kan jag dricka kaffe utan att hålla för näsan eller experimentera med Solveigs honung... xD
Det var sol och fint ute i dag, och jag tog faktiskt till vara stunden lite iallafall
Har fått träffa Rivsan <3
Och Jesper har jag nog oxå träffat och lekt massa med - eller va de förra veckan kanske???
Har inte varit inblandad i någon trafikisk olycka (fast idag på jobbet blev jag prejad nedanför brudåsbacken - har alla utom jag fattat att STÖRST GÅR FÖRST??? :O
Dagens Citat 20Mars09
Jennifer Jönsson
Finns det något som heter tänkolism?
Att vara beroende av något är att inte kunna sluta med det. Vanligt är att man är beroende av en viss substans, till exempel alkohol, vilket kallas alkoholism. Även nikotin och många illegala droger är beroendeframkallande.
Man kan även vara beroende av att utföra vissa handlingar. En sentida trend är att se många vardagliga företeelser som potentiellt beroendeframkallande. Detta inkluderar TV, sex, mat, motion, Internet och TV-spel. En typ av beroende som är så vanlig och skadlig att den anses vara en psykiatrisk diagnos är spelberoende, då man är beroende av att spela om pengar, till exempel på spelautomater eller nätpoker.
Nära anhöriga till beroende lider också av beroendet. Att tvångsmässigt försöka hålla alkoholisten man har som partner nykter, kallas för att vara medberoende.
Jag tänker för mycket men det förnekar jag
och om du frågar mig om sanningen så tvekar jag
(Fritt efter Petter)
Excusez-moi
Har fått muntliga & skriftliga klagomål på att uppdtateringen inte är den bästa här på lilla fiffiga bloggen.
Kan bara be SÅ HEMSKT MYCKET OM URSÄKT och säga att det beror på att det varit lite mycket på sistånde, samt att jag har bestämt mig för att detta inte ska bli för mycket "här är mitt liv och ventil - här kommer allt gnäll på en gång"-blogg.
Det är ju faktiskt inte SÅ intressant/upplyftande att läsa andras djupa och invecklade suck-tankar, eller hur?? Och jag visste, att om jag försöker skriva något nu, så kommer allt som stör och gnager bara att rinna ut i fingrarna till tangentbordet och bli ett riktigt gnälligt inlägg.
Av den anledningen skriver jag inget mer här nu! Vill ju inte riskera en infekterad uppdatering!!!
Slänger in en liten kulig historia för att lätta upp stämningen (observera att jag inte tar ansvar för dess innehåll, det var inte jag som hittade på den)
Mona Sahlin var ute och red på en lånad häst. I skogen mötte hon Göran Persson. Hej Mona! Vilken vacker hingst du rider på.. Nej det är ett sto, sa Mona. Nej Mona det är en hingst jag ser ju snorren sa Göran. Mona svarar: Konstigt, jag mötte nyss Fredrik Reinfeldt o han sa "Större fitta på en häst har jag aldrig sett"!!!!!
Kramelikram på er =D
Men vem ska trösta knyttet med att säga ungefär: På natten blir det hemska mycket värre än det är?
Mår jäääkligt gott just nu! Sandra bara plockar in pluspoäng på pluspoäng idag alltså!!
På hennes begäran (eller uppmuntran) ska jag ta och lista upp alla bra saker hon gjort idag
- Lockat mig till Uddevalla
- Hämtat mig med Helge vid Chaplin
- Gett mig mat som var ******GOD!
- Bjudit mig på dusch, och hade till och med tänt ljus till mig fast jag fattade inte att jag skulle släcka i taket
- Utfodrat mig med kladdkakemuffins som va nästintill ******GODA.... fast detta skulle hon ha en liten spark för oxå för jag ska inte äta sånt ju!!!
- Hjälpt mig hitta texten till vemskatröstaknyttet
Sandra håller tröstaknyttetkurser jämna veckor onsdag till fredag. Boka nu och få ett par Hälgesockar på köpet!
.."ont för det som växer och det som stänger.."
Vissa saker lär man sig aldrig att tycka om. Andra älskar man redan från början. Somliga blir bättre och bättre med tiden, och idag, på svenskalektionen, så slog det mig att Karin Boyes "Ja visst gör det ont" är ett exempel på en sådan sak. För varje gång jag hör/läser den, så förstår jag den mer och mer, och känner igen mig allt mer i den. Den stämmer ju så jäkla bra in på livet - längtan/tvånget att gå vidare och samtidigt ångest och rädsla inför att lämna det gamla och möta det nya.
Funderar allvarligt på att texta upp denna dikt på väggen, (lite vit bakgrund , svart färg och textschabloner, så e de klart) - men tills vidare får jag väl nöja mig med att ha den här i blogginlägget.
Läs, begrunda och njut!!
"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen. "
Karin Boye
Cause I can´t live without you (Du är mitt knark)
Vem ska gå med mig på elljusspåret, okynnesköra till uddevalla bara för att vi har tråkigt, köra mig till tempo när jag blir sugen på ölkorv? Vem ska jag skicka 50 onödiga sms till varje dag? Reta mig när jag klantar mig (och tala om det för alla andra, fast jag bad dig låta bli)?
De närmaste två veckorna kommer jag gå som i vakuum. Jag ska äta, sova, gå till skolan och göra mina läxor. Men hjärtat är någon annan stans. I en geiser på Island, för där finns du just nu. Min älskade Ronja! Jag knarkar dig!
Tjenare kungen (kopierar låtar gör man när man inte är så värst produktiv)
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Skulle vart någonting
på någon helt annan plats,
skulle vart någon helt annan stans.
Ett rymdskepp eller båt, taxi eller tåg
vad som helst bara bort härifrån.
För ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Just nu, just idag,
just i denna sekund
har jag just, just jag fått nog.
Jag ska lämna denna hålan
med blåljusen på.
Ibland blir det bara för mycket för mig,
ibland blir det bara ett fel.
Ibland blir det bara för mycket för mig,
ibland blir det bara ett fel.
Skulle vart någonting
på någon helt annan plats,
skulle vart någon helt annan stans.
Ett rymdskepp eller båt, taxi eller tåg
vad som helst bara bort härifrån.
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Håller alla tummar och tår!
Gummsebumsan!
Lycka till imorgon! Ska hålla andan från fyra tills du skickar messet! Hoppas ju på ett sån´t här : =D
Och alla som läser detta - håll tummarna!
Stor lyckospark hjärtat <3
Är du fortfarande arg? (Förlåt alla kära läsare för att jag inte skrivit på 10 dagar)
Tiio dagar om man rהknar precis
Och jag tהnkte jag skulle höra av mig
Och skriva att allt är fint
Jag har firat min jul nu
Allting känns rät t så bra
Jag går och nynnar hela tin'
Och jag har fått en stavmixer i julklapp
Och jag har fått en symaskin
Och är du fortfarande arg?
Pappa var inte på sjukhus
Han klarar sig bra ändå
Men han är inte smalare nu
Katten har inte fått några ungar
Men om den hade fått någon hade den kunnat heta Sam
Jag lärde mig inte spela munspel
Jag har inte haft tid över
Och הr du fortfarande arg?
Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy
Men det fanns da'r
Jag minns dom än
Dom bästa någonsin
är du fortfarande arg?
Jag såg idol-kevin på torp
Jag önskar jag slapp
Men han bara var där
Anna sa hon sett dig på stan
Hon sa du såg glad ut och hade ny frisyr
Hon sa den klädde dig
Och jag, jag sjunger mycket
Specielt i bilen
Och är du fortfarande arg?
Är du fortfarande trött?
Önskar du fortfarande att du aldrig läst min blogg?
Fri tolkning efter "Säkert" - Är du fortfarande arg?
Glad för hans/hennes skull?!
Menar man verkligen det man säger, eller säge man bara så för att det låter bra?
Har mycket svårt att tänka mig att jag skulle vara glad för personen ifrågas skull att den dissat mig för en annan!
Någon som kan ge mig lite klahet?
Ljusning i tunnlar och kliande avklippta hårstrån
Börjar faktiskt att se en ljusning i tunneln nu. I övermorgon börjar lovet! Guuud vad skönt det ska bli!
Mitt schema för den kommande tiden
torsdag: gå i skolan, jobba 15-21,30
fredag: avslutning, förfest och fira av Ella (kommer sakna dig!) krogen
lördag: försöka sälja de sista projektgrejerna
söndag: åka till ullared! Äntligen! Införskaffa de sista julklapparna
måndag: jobba 7-15
tisdag: jobba 7-15, göra julskinka =)
julafton: jobba 7-12, fira julafton hos mormor&morfar sen med pappa hos faster
juldagen: blank dag än så länge
annandag jul: jobba 15-21,30
Okej kanske inte så intressant för er att läsa, men vem har sagt att bloggar är till för läsarna?!
Idag har jag klippt mig förresten! Eller ja, inte vart det jag som klippte, utan Pernilla! inte jättedrastiskt kanske, men kortare i nacken än innan.
Jennifer, det verkar som om peter i bonde söker fru tänker ta ville, då blir ju handära andra över! Han kanske går att omvända!! Haha
Dagens Tack: Till Pernilla för att hon tog sig tid att klippa mig! Och till Robert för att han hämtade mig på esperöd så jag slapp ta bussen och åka vilse. Och till handära på Biltema som lät mig lämna tillbaka en handbromswire fastän det var läääängesen jag köpte den =)
Dagens Fuck: Till alla små hårstrån som ligger och kliar sen klippningen förut.
Tillkännagivelse
Okej allihopa! Spetsa öronen! Vässa pennorna! Nu blir mina nyårslöften officiella!
Fr.om. 2:a Januari gäller följande (1:a finns risk för allmän ohälsa och en pizza och en påse chips kan vara enda räddningen...)
1. Jag ska lägga mig i tid! Sluta sitta uppe och uggla till midnatt. 22.00 skall man vara nedbäddad och färdig om man heter Regina Johansson och är lika morgontrött som hon är...
2. Jag ska ta hand om mina tänder bättre! Flourskölj, mellanrumsborste osv. Är det någon som vet om eltandborste eller vanlig är bäst egentligen? Om två år är det inte gratis att gå till tandläkaren längre =( bäst att rusta sig väl inför dessa tråkiga utgifter..
3. Samma som förra året - inget godis,gott och chips (haha den som pratat med mig på msn idag vet vad jag gjorde förut) UTOM på kalas och högtider! (Detta började skita sig någon gång i somras då jag började missbruka muffins..) men godisar har jag bara ätit ca 5 st i år! Riktigt stolt.
Plus att stegräknaren måste igång igen!
4. Mitt hemliga nyårslöfte... Som jag inte säjjer till nån!
Hjälp mig nu allihopa att hålla dessa löftena genom att påminna mig (jennifer, du brukar ju vara ganska bra på pikar...), och dra med mig på fysiska aktiviteter!!
Tills detta gamla ofräscha år är slut, så ska jag svulla ordentligt! Idag vart det en bounty och vitlökschips med dipp. Så tål ingen kritik innan 2009!
På söndag skall jag till älskade Ullared! (åker med mamma=gratis) Hör av er om ni behöver något! Men pengarna i förväg , jag är ingen bank! ;)
Dagens tack: till mamma för att du bjöd mig på café älva-mat!
Dagens fuck: till alla affärer för att inte smålänningens jul finns NÅGONSTANS!!! (och till mig själv för att jag inte köpte den när jag såg den för 1,5 mån sen...)
p.s: Grattis vännen (eller brukar man säga grattis?)! Happy for you! Du vet vem du är!
Resan eller målet? (Fixhets eller julstämning?)
Det ordet klingar stämning, vänskap, familj, god mat och inte minst - att ge och få.
När man var liten var resan mot dagen D underbar. Varje dag ett avsnitt av julkalendern, en lucka som skulle öppnas, ett datum som skulle brännas ned på ljusen. Ínför Lucia övade man på lusselelle och goder afton, den 13:e december kom alla föräldrar och tittade på när vi sjöng alla låtar vi lärt oss.
Dagen innan julafton kändes som den längsta dagen på hela året, och inget var så underbart som att vakna på julaftons morgon och veta att man hade allt det mysiga och roliga framför sig.
Ju äldre man blir, så börjar julen också att innebära något annat - att hinna med väldigt mycket på alldeles för kort tid.
Vi ska julstäda, sätta upp allt julpynt, (gjorde jag först i fredags) tända ett ljus varje advent, hitta de perfekta julklapparna till hela jäkla släkten (fast detta tycker jag ändå är väldigt kul), tänka ut hur man ska hinna med hela familjen på julafton (förutom att jobba), skaffa juliga kläder, göra julskinka,risgrynsgröt, skicka julkort (som jag tror jag ska strunta i i år) plus en massa annat.
Dessutom skall man hinna med allt annat, som alla läxor jag skjutit framför mig och som jag inte längre kan blunda för, att jobba dagarna innan jul samt på julafton 7-12.
Jag vet (av erfarenheter sen tidigare år) att ca kvart över tre på julafton (ungefär mitt i husvagnsresan i kalle anka), så kommer jag att komma flåsande in till mormor och morfar, släpa in alla påsar med julkklappar (och säkerligen inse att jag glömt någon hemma) och känna att heregud - var det detta jag har stressat runt för den senaste månaden?
Jag tror, att med all den stress och hysteri vi utsätter oss för hela december, så bygger vi upp förväntningar som ingen julskinka kan leva upp till.
Nästa år, då ska jag försöka ta det hela med lite mer ro. Börja i tid med julklapparna (det säger jag varje år), inse att det är tanken som räknas, skita i de jobbiga "måstena" jag inte orkar med (som att allt julpynt skall upp första advent), och sätta deadline 22 december. Då skall julförberedelserna vara klara. Det är inte sunt att hysteri-shoppa 23 december, och panikköpa på julaftons förmiddag. Då ska jag sätta mig i bilen halv tre, köra lugnt ut till mormor, i maklig takt bära in julklapparna, och faktiskt hinna höra vad den där arne weise-ersättaren säger innan kalle anka.
Och just det, höll på att glömma!
Dagens tack: till pappa för att han bjöd mig på middag =)
Dagens fuck: till den som bestämde att dygnet bara har 24 timmar..
Kanelsill, rödvinssill och ickeexisterande svenskatal
Ursäkta det plötsliga uppehållet i min tidigare så frekventa uppdatering av bloggen!
Har haft fruktansvärt fullt upp hela helgen.
I fredags: gick i skolan, städade, var på torp, hämtade marknadsgrejer hos pappa och umgicks lite med faster och ingift farbror.
I lördags: gick upp 7, åkte till uddevalla, stod där till ca 15 och försökte sälja grejjer (mest frös vi), köpte lite stass på vero moda, åkte hem, duschade, åkte på julbord med Roberts jobb (Rodoverken) på liseberg s huvudrestaurang - och det var SUPERGOTT för övrigt. Kan verkligen rekommenderas! Åt t.o.m SILL!!! Som jag egentligen VERKLIGEN inte äter.
Idag: Åter åkt till Uddevalla och stått där, åkt hem och sen inte gjort så mycket mer. Försöker slippa undan svenskatalet imorgon IGEN, har ätit buffalo wings och pommes, ser på wallander.
Hm, kanske ett litet
Dagens tack: Till alla som köpte våra marknadsgrejer för att stödja den goda saken, och till Inga som födde oss med mackor, muffins och glögg i helgen! Utan dig skulle vi inte överlevt! Och jennifer du förde oss ganska tryggt och säkert fram och tillbaka! 4 av 5 toasters som Emma säger =)
Dagens Fuck: Till mig själv för att jag e så jäkla seg med det där jäkla tal-skrivandet. Fast jag får nya chanser hela tiden. Och kärringen som inte kunde köpa två lotter för 5 kr/st vars vinst skulle gå till Världens Barn och Cancerfonden, bara för att hon tyckte att det var krångligt att antingen komma tillbaka 14.00 eller att lämna sitt telefonnummer måste också få en liten känga. Herregud säger jag bara. Så djupa spår har väl inte finanskrisen gjort i människors privatekonomi att man inte kan dela med sig för den goda saken?!
Hejdå bloggen!
Vi ses i mörrn!
Suspicious minds against Västtrafik
Jaha.
Idag svek västtrafik mig igen. Orsakade en 2 timmar för sen hemkomst. Inte illa pinkat, eller hur?
Minnena är för smärtsamma, berättar kanske detaljerna imorgon när såren läkt lite mer.
Dagens tack går till mina kära vänner som gjorde skoldagen rolig, och till han på SHAD som trots att han var ganska irriterande, ändå tinade upp mig efter mitt misslyckade tågåkningsförsök, innan jag tog till våld för att avreagera mig.
Behöver jag ens säga vem dagens Fuck går till?
Det får nog bli allt för ikväll. Måste lägga mig i tid varje dag, känner mig som en levande död varje morgon. Men snart e de lov!!
Förresten, vågar man ta tåget hem imorgon tror ni? Har tappat förtroendet om man säger så.
Kramelikram
Hjältar & Hjältinnor (och en Saab 900 som heter AGOn)
Hade tänkt skriva en liten summering av min dag nu. Men Jennifer tog musten ur mig med sin "show me your genitials" från youtube. Så jag ska bara skriva en liten dagens tack/dagens fuck (uttalas fack, det rimmar liksom)...
Dagens Fuck går till västtrafik för att de kommit 10-15 minuter försenade för mig 2 ggr idag, vlket har medfört att jag dels kom för sent, dels fick stå och frysa. Dessutom får de ett extra liten fuck p.g.a att jag inte hittade STOP-knappen i bussen när jag skulle plinga vid kvistrum. Jag satt för långt bak för att kunna säga till chaffisen också. Sen när vi redan åkt förbi hållplatsen, såg jag den - typ 1,5 meter längre fram än normalt. Fick gå av på stationen och det kändes som om hela världen rasade.
Dagens Tack går dels till käraste Isabell, som kom med sin fina AGO´n och hämtade mig på torpterminalen imorse när jag missat tåget och var tvungen att ta en försenad buss. Om det inte vore för henne skulle jag ha blivit en halvtimme försenad istället för sju minuter. En riktig hjältinna, som offrade sig och kom försent även hon för min skull. =)
Nu till dagens andra tack: när jag gick av bussen på stationen och kände mig alldeles ensam, övergiven och jäkligt oinspirerad att GÅ hem - då bara stod den där. Röd och fin, glänsande i gatlyktorna. Kid´s golf! Och visst var han snäll och körde mig hem! Kunde inte sluta le på säkert en kvart efter att jag kom hem. STORT tack!
Detta bevisar ju det jag länge trott, att en bil löser nästan alla problem.
Over and out för tillfället, kanske återkommer sedan. Annars imorgon. Ska ta itu med biologiläxan nu!!
Regina, Nalle Puh och hans vänner
Alla har vi väl våra dagar. Vissa dagar är bra dagar, andra sämre. Ibland är man fnittrig, ibland betraktar man världen med stenansikte.
Jag har kommit på att jag är lite som Nalle Puh ibland. Och som Nasse. Och som Tiger. Och som Ior. Och möjligtvis som Kanin också, men han är ju lite svår att få grepp om. Är han ovanligt irriterad av sig, eller är han helt enkelt slutkörd pga att han är den enda som är någorlunda normala varelsen i hela serien? (Om någon har en personlighetsanalys av Kanin tillgänglig, får ni gärna skicka den till mig).
Nalle Puh är ser på livet på ett ganska lugnt och frimodigt sätt. Han vet vad som är viktigt i livet (honung), och bryr sig inte om oväsentligheter som växande midjemått och "urvuxna"tröjor.
Nasse är lite mer ängslig till naturen. Ganska livrädd för allting faktiskt. Men eftersom han har sina vänner som stöttar runt omkring, så klarar han sig ganska bra ändå.
Tiger är hoppig, studsig, sprudlande och har väldigt svårt att sitta still. Få personer är så sorglösa som Tiger (och få ställer till med lika mycket problem). Många som misstänker att Tiger missbrukar dopamin och adrenalin. Hur det verkligen är vet ingen, det är ännu ingen som hunnit ikapp honom för att hinna ta ett dopingtest.
Ior verkar lida av ständig serotoninbrist, och om han bara kom till en läkare skulle han förmodligen få lite atidepressivt utskrivet åt sig. Han har väldigt svårt att liksom Puh se det positiva i livet, och känner sig ständigt ganska blues. Hade det inte varit för hans vänner som finns runt honom, hade han förmodligen skrumpnat ihop och återfunnits som ett litet russin i utkanten av sjumilaskogen.
Idag är det en Kanin/Ior-dag. Kanin därför att jag känner mig allmänt rabiat och lättirriterad, Ior därför att jag känner mig ganska nere i skorna. Trött är jag förresten också. Det är väl Ior också? Tur att jag har mina fina vänner om piggar upp mig lite grann. Tack Inga för att du alltid är ett skäl att skratta, tack Jennifer för din dåliga humor som passar mig alldeles utmärkt! Förlåt till eventuella medmänniskor som fått stå ut med mitt kassa humör idag.
Så nu satsar jag på att morgondagen blir en Tiger/Puh-dag. Återkommer imorgon med facit!
