.."ont för det som växer och det som stänger.."
Vissa saker lär man sig aldrig att tycka om. Andra älskar man redan från början. Somliga blir bättre och bättre med tiden, och idag, på svenskalektionen, så slog det mig att Karin Boyes "Ja visst gör det ont" är ett exempel på en sådan sak. För varje gång jag hör/läser den, så förstår jag den mer och mer, och känner igen mig allt mer i den. Den stämmer ju så jäkla bra in på livet - längtan/tvånget att gå vidare och samtidigt ångest och rädsla inför att lämna det gamla och möta det nya.
Funderar allvarligt på att texta upp denna dikt på väggen, (lite vit bakgrund , svart färg och textschabloner, så e de klart) - men tills vidare får jag väl nöja mig med att ha den här i blogginlägget.
Läs, begrunda och njut!!
"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.
Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.
Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen. "
Karin Boye
Cause I can´t live without you (Du är mitt knark)
Vem ska gå med mig på elljusspåret, okynnesköra till uddevalla bara för att vi har tråkigt, köra mig till tempo när jag blir sugen på ölkorv? Vem ska jag skicka 50 onödiga sms till varje dag? Reta mig när jag klantar mig (och tala om det för alla andra, fast jag bad dig låta bli)?
De närmaste två veckorna kommer jag gå som i vakuum. Jag ska äta, sova, gå till skolan och göra mina läxor. Men hjärtat är någon annan stans. I en geiser på Island, för där finns du just nu. Min älskade Ronja! Jag knarkar dig!
Tjenare kungen (kopierar låtar gör man när man inte är så värst produktiv)
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Skulle vart någonting
på någon helt annan plats,
skulle vart någon helt annan stans.
Ett rymdskepp eller båt, taxi eller tåg
vad som helst bara bort härifrån.
För ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Just nu, just idag,
just i denna sekund
har jag just, just jag fått nog.
Jag ska lämna denna hålan
med blåljusen på.
Ibland blir det bara för mycket för mig,
ibland blir det bara ett fel.
Ibland blir det bara för mycket för mig,
ibland blir det bara ett fel.
Skulle vart någonting
på någon helt annan plats,
skulle vart någon helt annan stans.
Ett rymdskepp eller båt, taxi eller tåg
vad som helst bara bort härifrån.
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
Ibland är det bara för mycket för mig,
ibland är det bara ett fel.
